Med sorg i hjärtat har vi nåtts av beskedet om Kerstins bortgång. Vårt varma deltagande i den stora sorgen efter Kerstin går till Birger samt till Alexander, Magdalena och Johannes med familjer och till Kerstins syster Margareta.
Den alltid så glada och vänliga Kerstin finns inte längre bland oss. Vi som har haft förmånen att få vara nära vänner i familjen sedan många år tillbaka känner en stor saknad efter Kerstin.
Kerstin beredde oss alla så mycken glädje. Vi kommer att minnas Kerstin för hennes vänfasthet och omtänksamhet och för den varmhjärtade och empatiska person hon var, med sin varma, vänliga röst.
Denna ljusa bild av Kerstin kommer att för alltid finnas i våra minnen.
Marie-Louise och Roland
Det var med stor sorg vi mottog meddelandet om Kerstins död. Hon har under många år varit en kär vän, om än på långt avstånd räknat i kilometer, och med alltmer sporadiska möten, i Stockholm eller villan i Trångsund, och under senare år i det ombonade hemmet i Sköndal. Jag, som känt henne sedan tonaren, och Zvi, behåller Kerstin i varmt minne: en klok, stark, positiv människa, alltid genuint intresserad – säkert en underbar läkare – och inte självupptagen eller bitter trots alla års sjukdom, som hon aldrig ville belasta sina vänner med. Hon var ju ”ett medicinskt under”… En humor, som kanske gjorde det lättare att leva under denna ständiga skugga. Och som genljöd i hennes röst, i det där livliga, lite finurliga, men samtidigt mjuka tonfallet, som var en del av Kerstins speciella charm. Jo, lillpojken Adon uttryckte det väl: Kerstin var viktig! Och så förblir hon.
Ilona har idag berättat om Birgers stroke, så bestörtande, och bara några dagar före begravningen! Hoppas innerligt att du, Birger, snart återfår talförmågan och hämtar dig helt. Vi kan inte närvara vid jordfästningen, men kommer den 18 mars att ha er i våra tankar.
Vivianne och Zvi i Jerusalem [14/3]
Kerstin önskade sig att vi skulle glädjas och minnas, inte vara sorgsna.
Jag vill citera de första raderna i Shakespeares sonett 71 skriven för 400 år sedan. I fri kortad översättning: Sörj inte längre än du kan höra den dystra klockan varna att jag har flytt från denna värld. Minns inte handen som skrev, för jag älskar dig så mycket att jag skulle hellre önska att du glömmer mig, om tanken på mig skulle göra dig sorgsen.
No longer mourn for me when I am dead
Than you shall hear the surly sullen bell
Give warning to the world , that I am fled
From this wile world, with vilest worms to dwell.Nay, if you read this line, remember not
The hand that writ it, for I love you so,
That I in your sweet thoughts would be forgot
If thinking on me then should make you woe.
/Margareta
Tack Kerstin för alla glada stunder tillsammans med Dig!
Jag är tacksam för många år av vänskap,
Din vän Peter
I drygt 40 år har jag och min familj haft glädjen att umgås med Kerstin och hennes familj. Min sorg är stor och djup men hennes bortgång är inte tragisk; snarare känner jag en djup tacksamhet att hon inte behövde lida längre. Saknaden efter Kerstin är stor. Jag saknar hennes omsorger men också hennes humor, hennes sockerfria kommentarer, hennes bett i repliken, hennes stimulans i många goda samtal. Mitt liv är så mycket fattigare nu men jag bevarar alla goda minnen.
Kerstin Mjönes, vän sedan länge
Kära Kerstin!
Tack för att jag fick lära känna dig under vår kurs på Kreta 1990!
Därefter har vi, förutom de senaste åren, haft många fina möten, då du delat med dig av din vänskap, humor och mänskliga värme.
Du var en mycket godhjärtad och förnöjsam person och lämnar ett stort tomrum efter dig.
Mina tankar går också till din familj i sorgen efter dig – fina, rara Kerstin.
Vila i frid!
Eva Olsson
Kära Kerstin!
Tack för alla trevliga och roliga stunder vi har haft tillsammans.
Många tankar går till dig och din familj!
Kram/Marianne Lindberg
Tack Kerstin för de många år vi fick dela på neurologen, det kändes alltid bra att samarbeta med dig.
Gunilla Thorsson
Mina varmaste tankar till Kerstins familj i denna sorgliga stund. Det har varit en stor glädje att få lära känna Kerstin, och det känns gott att höra att hon lugnt fick lämna världen med sina närmaste vid sin sida.
Marianne Ehinger, Lund, en av kvinnorna i ”Kretagänget”
Jag ringde idag Birger för att uttrycka vårt deltagande i er, familjens, sorg. Men också för att säga att vi Kretasystrar som träffats under 25 år kommer att sakna henne mycket. En spirituell, humoristisk och god kollega som aldrig pratade om sina tillkortakommanden pga sin svåra diabetes. Hon svarade istället med en underfundig ”knorr”.
Karin Strååt [25/2]
Efter långvarigt kamratskap och yrkesgemenskap är det med stor sorg vi får leva med att Kerstin inte finns tillgänglig mera.
Gunilla Wagner