Vår mors ”sockerfria” humor har nämnts i en hälsning. Ett par anekdoter förtjänar att noteras för eftervärlden.
Det är ingen stor hemlighet att hon hade svårt att se det gulliga i grannens katter, som regelbundet kom och gjorde vad de behövde i vår fars ömt vårdade och vitt beundrade stenparti framför villan i Stortorp där vi växte upp. (Det är faktiskt ingen stor hemlighet att hon hade jäkligt svårt för katter överhuvud taget.) Med barsk röst utbrast hon några gånger: ”Nästa gång tar jag fram geväret!”
När Magdalena, kanske 7–8 år gammal, försiktigt invände att ”Mamma … du har inget gevär” kom svaret lika barskt: ”Du vet inte vad jag har i min garderob”. Vi var flera barn som tittade igenom garderoben ganska noga, och bedömer fortfarande att hon faktiskt inte hade något. Så vitt vi vet sköt hon åtminstone aldrig någon.
Vid ett tillfälle, gissningsvis kring mitten av 90-talet, åkte vår mor ensam på en solcharter till … Turkiet, nog. Praktiskt taget bara pensionärspar med på resan för övrigt, och en av damerna som var där med sin äkta make blev så ängslig av en ensam kvinnas närvaro att hon ältade det öppet, bortom allt hyfs, och målade upp bilden av vår mor som en idiot. ”Vem åker ensam på en sån här resa?”, utropade hon inför sällskapet kring ett bord.
Kerstin såg sig nödd att få tyst på tanten. ”Jo, du förstår …”, förklarade hon stillsamt, ”… det är väldigt sorgligt: min man och jag hade bokat den här resan tillsammans men han gick hastigt bort för ett par månader sedan.”
Det hade god effekt. När vår mor återberättade detta brukade hon lägga till att hon tänkte ”Birger må förlåta mig där hemma”.
En historia från omkring millenniestrecket, som nog känns mer komisk i efterskott än den gjorde i stunden, är den om bemötandet av den festfryntlige och ohyfsade unge man som råkade ringa fel nummer flera gånger mitt i natten. ”Öh, jag vet att Johan är där … om jag inte får snacka med honom så kommer jag och bränner ner lägenheten …”
Vår mor blev inte direkt oroad över brandhotet – våra föräldrar bodde fortfarande i villan. Men störningar i nattsömnen slog ofta hårt på hälsan genom hela dagen efter.
”Ja, kom hit du … så ska jag skära kuken av dig”, erbjöd vår hulda mor, alltså vid något över 60 års ålder.
”… om du har någon.”
/Alexander